Det dära djupa

Under en längre tid har jag förskjutit mina känslor. Det är en ny grej som jag har lärt mig. Jag har lärt mig det för att jag måste. Istället för att känna allting pressar jag ner det och försöker att tänka på det så lite som möjligt. Dock har detta slutat med att jag nu inte kan somna eller tänka klart. Jag kan sitta och bara vara en hel dag. Jo, jag kanske äter lite (mycket) men sen inget mer. Jag har blivit rastlös in i själen. Idag har jag både rökt lite och jag har gått ut och gått i över en timme med Bebbe. Men jag är ändå inte trött. Kommer att bli en lång dag känns det som. Eller lång natt om man kan säga det så.

Jag vill nog inte känna mig som innan. Lin innan. Innan Lin.
Jag är rädd att låta känslorna svämma upp nu. Det kommer att vara för jobbigt helt enkelt. För just nu är jag varken ledsen eller glad. Jag är mitt emellan. Jobbigt.